Hamptons
Lite bilder från en liten tripp till East Hamptons. Jag och mina roommates fick låna ett summerhouse i helgen. Låg precis vid stranden. Strålande väder, relaxing, dvs allt man kan önska sig.
Haha
Utmanad
Utmanad!
Regler:* Svara på alla frågor.
* Välj ut 6 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din.
* Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Fem saker som finns på din "att-göra-lista" i dag:
1. Ta på mig dagens optimum outfit.
2. Palla mig till skolan.
3. Cigg + kaffe för att överleva dagen.
4. Motvilligt plugga till exams på torsdag.
5. Bestämma vad jag ska äta till middag.
Vad gjorde du för tio år sedan?
För 10 år sedan var jag en liten blond pojke som vandrade på rosa moln i Danderyd. Levde väldigt tryggt tillsammans med min familj och hund. Därav, ett rätt platt och ointressant liv. Umgicks med gänget i min klass. Vi hade "sova över" partys ofta, där vi kollade på Scream, Halloween, och Beck för att skrämma skiten ur oss själva och samtidigt tävla om vem som var minst rädd och mognast haha. Jag var ett stort fan av svenska såpoperor, Sunset Beach och Spice Girls. Back then kunde jag inte ana att jag gav tydliga tecken på att jag höll på att växa upp till en stolt bög. Resten är historia.
Ställen du bott på?
Jag har bott på följande ställen: Danderyd ---> Bolton, UK ---> Danderyd ---> New York, USA
Fem saker du skulle göra om du var biljonär?
Direkt köpa en fantabulous apartment i Manhattan. Område är fortfarande osäkert. Men jag är lite sugen på Lower East Side. Jag skulle definitivt resa mer, och notera endast First Class. Bjuda med vänner såklart. Jag skall också köpa en kåk ute i East Hamptons, ett beachhouse blir det nog. Jag skulle även fortare än kvickt springa på en galen shopping rond. Dior Homme (allt som finns i affären), Yves Saint Laurent (åtminstone 4 par boots till), med mera.
Jag är helt enkelt en late adopter till detta fenomen. Så vem har inte gjort detta? Ifall du vill bli utmanad, hey give me a call:)
Kyssen!
Central Park
Eftermiddagen spenderades i Central Park.
Ytterst mysigt.
Fantabulous helt enkelt!
Ytterst mysigt.
Fantabulous helt enkelt!
vad innebär det egentligen att vara en New Yorker?
Denna fråga slog mig häromdagen. Var tillsammans med Pauliina inne på Duane Reade för att köpa varsin läsk. Då vi närmat oss kassan krockar vi lite halvt med en äldre dam i stora glasögon. I en vänlig gest hintar vi att hon kan gå före då vi själva inte har särskilt bråttom. Hennes respons till denna artighet lydde:
"Puh, you're obviously not from New York!"
Pauliina och jag tittade på varandra och visste inte riktigt hur vi skulle tackla denna kommentar tillika förolämpning. Trots att det oskrivna kriteriet säger att "it takes 10 years to live in NY before you actually can call yourself a New Yorker," så har ju hon och jag bott här snart ett år nu. Visst, vårt ursprung är Europeiskt, men ändå så kände vi oss lite obekväma hörande denna dams ord. Fastän det som jag kanske började funderade mer kring är om allmän hövlighet ej går ihop med att vara en generell New Yorker. Staden i sig är ju fylld av giriga medborgare som nästan varje dag bär den röda flaggan som signalerar budskapet "get out of my way" och det är bara hon/han själv som ska fram. Tunnelbanan är ett ypperligt exempel. Under tiden som jag bott här har jag även märkt en grov förändring i hur jag beter mig i New Yorks public transportation. Det är iPoden på högsta, solglasögonen, och en bitchig approach som gäller. "Artighet, my ass," signalerar min röda flagga i detta fall.
Ett annat tillfälle då jag märkte av hur min New Yorker attityd sattes på prov var i Köpenhamn för ett par veckor sen. Efter incidenten med taxichaffisen (se tidigare inlägg) så begav jag mig tillbaka till hotellet/vandrarhemmet. Klockan var väl runt fem på morgon och jag längtade innerligt efter att crasha i sängen. När jag kliver in i rummet är min koj ockuperad av en snarkande kille i 25 års åldern. Jag blir ursinnig. Inte har jag bara blivit nedsparkad, nu har jag ingen säng, och jag ska dela rum med 6 andra personer i en stund då jag som mest behöver vara själv. Med klampande steg går jag mot receptionen och är väldigt tydlig med att detta inte är acceptabelt. Jag vill ha chefens nummer, pengarna tillbaka, och ett eget rum att sova i som kompensation. Blev nästan förvånad hur jag lade fram det. Hade detta hänt för ett par år sedan hade jag bara accepterat läget och klagat i all oändlighet efteråt. Sådär typiskt Svenskt. Hursomhelst, New Yorkern kom fram i mig, trots att jag befann mig "off location". Så min kommentar till damen på Duane Reade blir nu i efterhand: No, I might not be a real New Yorker deep down in my soul, but I am a Scandiyorker. Still having a little bit of courtesy left but also influenced by "get out of my way" factors. Hah!
"Puh, you're obviously not from New York!"
Pauliina och jag tittade på varandra och visste inte riktigt hur vi skulle tackla denna kommentar tillika förolämpning. Trots att det oskrivna kriteriet säger att "it takes 10 years to live in NY before you actually can call yourself a New Yorker," så har ju hon och jag bott här snart ett år nu. Visst, vårt ursprung är Europeiskt, men ändå så kände vi oss lite obekväma hörande denna dams ord. Fastän det som jag kanske började funderade mer kring är om allmän hövlighet ej går ihop med att vara en generell New Yorker. Staden i sig är ju fylld av giriga medborgare som nästan varje dag bär den röda flaggan som signalerar budskapet "get out of my way" och det är bara hon/han själv som ska fram. Tunnelbanan är ett ypperligt exempel. Under tiden som jag bott här har jag även märkt en grov förändring i hur jag beter mig i New Yorks public transportation. Det är iPoden på högsta, solglasögonen, och en bitchig approach som gäller. "Artighet, my ass," signalerar min röda flagga i detta fall.
Ett annat tillfälle då jag märkte av hur min New Yorker attityd sattes på prov var i Köpenhamn för ett par veckor sen. Efter incidenten med taxichaffisen (se tidigare inlägg) så begav jag mig tillbaka till hotellet/vandrarhemmet. Klockan var väl runt fem på morgon och jag längtade innerligt efter att crasha i sängen. När jag kliver in i rummet är min koj ockuperad av en snarkande kille i 25 års åldern. Jag blir ursinnig. Inte har jag bara blivit nedsparkad, nu har jag ingen säng, och jag ska dela rum med 6 andra personer i en stund då jag som mest behöver vara själv. Med klampande steg går jag mot receptionen och är väldigt tydlig med att detta inte är acceptabelt. Jag vill ha chefens nummer, pengarna tillbaka, och ett eget rum att sova i som kompensation. Blev nästan förvånad hur jag lade fram det. Hade detta hänt för ett par år sedan hade jag bara accepterat läget och klagat i all oändlighet efteråt. Sådär typiskt Svenskt. Hursomhelst, New Yorkern kom fram i mig, trots att jag befann mig "off location". Så min kommentar till damen på Duane Reade blir nu i efterhand: No, I might not be a real New Yorker deep down in my soul, but I am a Scandiyorker. Still having a little bit of courtesy left but also influenced by "get out of my way" factors. Hah!
sthlm visit almost over
Sitter här på terassen i föräldrarnas hem. Det är konstigt att säga det men faktiskt så känns Danderyd/Stockholm inte som hemma längre. Dessa två semesterveckor har varit både på gott och ont, men mest på gott:) Hunnit träffa många gamla vänner samt lärt känna lite nytt folk, vilket alltid är trevligt. Det är verkligen kul och givande att catcha upp med varandra. Folk har varit över hela världen, och på något sätt känns det som vi utvecklas och mognar. Som Paula sa när jag kom tillbaka: "Du har inte förändrats, du har bara blivit mer Gustav." Dessa ord gav mig verkligen en tankeställare. Att utveckling faktiskt handlar om att växa in sig själv och bli en starkare person, det vill säga göra själ för sitt namn och kunna säga till sin spegelbild: "I'm am who I am, and damn I'm getting more fabulous!"
Förra helgen blev det ett litet besök till Köpenhamn. Mötte upp Edwin för en shopping/party weekend. Var som sagt på jakt efter ett danskt märke, Annhagen, som känns väldigt spännande just nu. Skulle vilja säga att det är assymmetriskt scandinavian avant garde för den vågade individen. Gränsen mellan kvinnligt och manligt är hårfint, vilket känns modernt och lite framtiden. Tyvärr var det rätt utplockat gällande sortimentet i butikerna, dock hittade jag en tröja i XL. Jag var sjukt sugen på och köpa den trots att storleken var waaay to big for teeny tiny Gustav, men Edwin hejdade mig och och indirekt hintade att jag faktiskt såg ut som jag fastnat i ett två-manna tält. Så, med sorg och vemod begav vi oss mot Nörrebro, som tydligen ska vara "the it" place i Köpenhamn. Slog oss ner, tog oss en burgare och en öl och satt insvepta i varsin röd filt. Det kändes väldigt Köpenhamn bara.
Kvällen förgylldes av utgång. Lite barhopp, frozen mojitos, och galet musikval på vissa ställen: plötsligt spelades Dr. Jones med Aqua. Måste ärligt säga att dom har lite skum musiksmak i Danmark. Vi hade askul, och kände nostalgiådran pumpa lite extra, men stackars danskar som hör detta säkert återkomligen. Under nattens timmar blev det lite shake and dance på Code. Tror det höll på att brista för mig när Charlotte Perrellis Hero kom. Har ju aldrig fått dansa till den. Perrelli hypen nådde sig inte till NY. Därefter skulle vi försöka hitta klubben Foxy, vilket gick mindre bra. Satte oss till slut i en taxi. Chauffören var utlänning och hittade inte för fem öre i Köpenhamns innerstad. Då tycker jag man borde antingen byta jobb och eller vidareutbilda sig. Efter att ha jiddrat omkring i bilen med honom var vi tillbaka på samma plats, nästan ialla fall. Han sa att vi fick gå av här och att vi skulle betala. Jag vägrade, för denna usla service, hell no. Han sa nåt i still med: Get out. Jag pyser ut, slänger dörren bakom mig, och går. Kort därefter känner jag att jag får världens knuff/spark, kommer inte ihåg, och jag faller framstupa ner i gaten Skrapsår i ansiktet, asfaltsvarta handleder, kände hur det värkte i tänderna. Tur att dom inte blev utslagna. Skriker efter taxichauffören (som springer tillbaka in i bilen). Han kör iväg. Sjukt läskigt. Bli nedslagen av en sketen taxichaffis. Han kan åka tillbaka till bergen och rida kamel. Jävla dräggel.
Söndagen, Edwin åker till jobbet, jag mår halvt dåligt och fortfarande lite skakis. Sätter mig på en turistbåt och åker runt i kanalerna. Därefter beger jag mig ut till flygplatsen och lägger mig och sover i en av loungerna och inväntar kvällsflyget hem till Stockholm. Kort och koncist, en händelserik men faktiskt en trevlig helg.
Denna vecka har jag bara tagit det lugnt, varit hundvakt åt syrrans nya shar-pei (stavas det så?). Ska ut och äta ikväll med hela familjen och sen imorrn ta en sista partyrunda med vännerna. Har sjuk längtan efter att komma tillbaka till NY. Planet går 10.40 på söndag morgon. Ska nog börja packa lite smått idag.
Tills nästa gång, when I'm back in the Big Apple.
Kyss Gustav
Förra helgen blev det ett litet besök till Köpenhamn. Mötte upp Edwin för en shopping/party weekend. Var som sagt på jakt efter ett danskt märke, Annhagen, som känns väldigt spännande just nu. Skulle vilja säga att det är assymmetriskt scandinavian avant garde för den vågade individen. Gränsen mellan kvinnligt och manligt är hårfint, vilket känns modernt och lite framtiden. Tyvärr var det rätt utplockat gällande sortimentet i butikerna, dock hittade jag en tröja i XL. Jag var sjukt sugen på och köpa den trots att storleken var waaay to big for teeny tiny Gustav, men Edwin hejdade mig och och indirekt hintade att jag faktiskt såg ut som jag fastnat i ett två-manna tält. Så, med sorg och vemod begav vi oss mot Nörrebro, som tydligen ska vara "the it" place i Köpenhamn. Slog oss ner, tog oss en burgare och en öl och satt insvepta i varsin röd filt. Det kändes väldigt Köpenhamn bara.
Kvällen förgylldes av utgång. Lite barhopp, frozen mojitos, och galet musikval på vissa ställen: plötsligt spelades Dr. Jones med Aqua. Måste ärligt säga att dom har lite skum musiksmak i Danmark. Vi hade askul, och kände nostalgiådran pumpa lite extra, men stackars danskar som hör detta säkert återkomligen. Under nattens timmar blev det lite shake and dance på Code. Tror det höll på att brista för mig när Charlotte Perrellis Hero kom. Har ju aldrig fått dansa till den. Perrelli hypen nådde sig inte till NY. Därefter skulle vi försöka hitta klubben Foxy, vilket gick mindre bra. Satte oss till slut i en taxi. Chauffören var utlänning och hittade inte för fem öre i Köpenhamns innerstad. Då tycker jag man borde antingen byta jobb och eller vidareutbilda sig. Efter att ha jiddrat omkring i bilen med honom var vi tillbaka på samma plats, nästan ialla fall. Han sa att vi fick gå av här och att vi skulle betala. Jag vägrade, för denna usla service, hell no. Han sa nåt i still med: Get out. Jag pyser ut, slänger dörren bakom mig, och går. Kort därefter känner jag att jag får världens knuff/spark, kommer inte ihåg, och jag faller framstupa ner i gaten Skrapsår i ansiktet, asfaltsvarta handleder, kände hur det värkte i tänderna. Tur att dom inte blev utslagna. Skriker efter taxichauffören (som springer tillbaka in i bilen). Han kör iväg. Sjukt läskigt. Bli nedslagen av en sketen taxichaffis. Han kan åka tillbaka till bergen och rida kamel. Jävla dräggel.
Söndagen, Edwin åker till jobbet, jag mår halvt dåligt och fortfarande lite skakis. Sätter mig på en turistbåt och åker runt i kanalerna. Därefter beger jag mig ut till flygplatsen och lägger mig och sover i en av loungerna och inväntar kvällsflyget hem till Stockholm. Kort och koncist, en händelserik men faktiskt en trevlig helg.
Denna vecka har jag bara tagit det lugnt, varit hundvakt åt syrrans nya shar-pei (stavas det så?). Ska ut och äta ikväll med hela familjen och sen imorrn ta en sista partyrunda med vännerna. Har sjuk längtan efter att komma tillbaka till NY. Planet går 10.40 på söndag morgon. Ska nog börja packa lite smått idag.
Tills nästa gång, when I'm back in the Big Apple.
Kyss Gustav
- Hamptons
- Haha
- Utmanad
- Central Park
- vad innebär det egentligen att vara en New Yorker?
- sthlm visit almost over
