Gurva

Veckan har faktiskt flytit på .Skaffade träningskort på NY sports club, och jag fick en personlig tränare på köpet..well..iaf dom tre första besöken, gorgeous o vacker som en grekisk gud var han. YUM
Gick på en off-broadway show i onsdags tillsammans med Mr. Yes Please och hans crew. Dock fastnade halva sällskapet i hissen, rättare sagt, hissen fastnade, så Fire Department var tvungna o rycka in. 5 heta karlar ska försöka öppna en hiss och mecka, kan det bli hetare? YUM igen.
Kvällen var rätt misslyckad över lag, ingen pjäs, för första gången rejected på en bar, som förövrigt var en straight sport bar, so I couldn't care less..anyway, they don't know what they are missing.

Det är för övrigt svinigt kallt i denna stad. Seriously, isigt och blåsigt, Atlantens krafter.
Hittade i och för sig en snygg jacka på Reiss på W Broadway..funderar på o köpa den. Skön, mysig och snygg. Precis som en jacka ska vara.
Idag har jag haft lite hemlängtan igen btw. Allt går bra, det är inte det. Men New York tar så mkt energi ifrån en, varje dag. Det är svårt och förklara, men staden tröttar ut en. Iofs har jag har kört rätt hårt den här helgen.
Träffade en jättegullig tjej som hette Jessica. Det visade sig att hon hade bott nära Dingle på Irland, där jag också har varit. Så vi började snacka om delfinen som lever i bukten där. Jag måste faktiskt erkänna att min resvana hjälper mig så otroligt mkt i den sociala aspekten här.

Ligger lite efter i skolan. Jag måste börja skärpa mig. På allvar.
Har en final paper i psykologi, en ten piece collection som jag måste designa i Fashion..
Ta dej i kragen Gurva!

Till sist måste jag bara berätta om en sak. Skriver på svenska, för en viss kille (trogna läsare vet vem jag talar om) som jag träffar avslöjade att han läser denna bloggie. Imorse när vi låg o myste i sängen, så låg jag o tänkte på en sak. Nu har vi spenderat varenda helg tillsammans, i lite drygt två månader. Känner att jag får starkare känslor för honom, och vi står lite emellan två faser.
Så jag öppnar upp mitt hjärta, och säger (översatt): jag tror jag håller på att bli kär i dig.
En microsekund senare, svarar han.: skojar du,..(tystnad)...ja, jag är ju rätt fantastisk..

Hela dagen har jag undrat hur en människa kan svara så. Ibland är det bara inte läge att skoja.
Nu får ni kanske idén att han är ett hjärtlöst svin, vilket inte är sant. Han sa senare han var så chockad och överraskad. ?
Hursomhaver, jag har varit arg hela dagen över detta. Jag är rätt besviken, och tvivlar på om vi ska fortsätta. Tänker inte låta mig själv få mer känslor, medan han tycker bara det är kul att umgås och ha helgsex. Visst jag kan köra det racet, men inte hur länge som helst med samma karl utan att det någon gång ska utvecklas till nåt mer.
Det roliga var att första gången jag gick hem med honom, så var jag verkligen inställd på att det bara skulle vara ett one night stand. Helt säker. Veckorna efter visar det sig att han är intresserad, vill ses, han tar initiativ...och så blir han chockad över att jag två månader, många nätter och 560 kyssar senare säger att jag håller på att bli kär. Känner mig bortgjord. Det är en hemsk känsla. Konsulterade min roomate about this, and it might have been an expression spoken out of loneliness. My nearest and dearest friends are not here. My family is not here either.
William, du är vis och klok.
Men i alla fall, jag kör med öppna kort, jag är ärlig. Kan han inte ta det..jag kan inte tvinga honom. Jag ska ge honom tid, det är inte det att jag förväntar mig att han ska svara direkt tillbaka, men det jag inte accepterar är att han svarade som han gjorde.
Aja, nu har ja fått av mig lite ilska.
Historien och äventyret i NY fortsätter.

By the way, så uppskattar jag era kommentarer och feedback!
So long.