Ruggväder
Idag var ingen fin dag. Det duttade ner regn. Obehagligt och fuktigt värre. Så man känner sig riktigt ofräsch. Usch!
Anyway, när jag satt på tuben ner mot downtown denna morgon var det relativt lite folk. Plötsligt stiger en man på. Vit, gubbig, lite bum-varning, och släpandes på en vagn med godis. Han inleder med:
- Ey yo whats up everybody??? Howa ya doin'?? ( och klappar klämkäckt på en svart mans axel)
- Somebody wants some caaaandy??
He's definitely trying to be cool, hip, and black. Hysteriskt!
New Yorkers är ju generellt kända för att sällan bjuda på ett leende. Speciellt på tuben är det någon slags indirekt tävling om vem som kan vara seriös och tröttast. Eller så är det bara så att New Yorkers har sett alla karaktärer hundra gånger om och att originalitet är en nyckel för att det där leendet skall tränga fram. Anyhow, jag hade svårt att hålla masken denna gång. Ni vet den där känslan när man vill bara garva loss men det passar verkligen inte. Smilgropsmuskeln bara kör sitt eget race. Han var rätt underhållande och fick min morgon att se snäppet ljusare ut.
Innan jobbet smet jag iväg till Korea Town för lunch. Ligger på 32 ST west of 5th Ave. Jag har ju tjatat om Koreansk mat förr, men jag vill verkligen poängtera att det är suuupergott. Och billigt. För 10 dollar fick man små förrätter, miso soppa, te, huvudrätt, och efterättsdryck. JEEZ!
'
Detta är min favvo. Bi Bim Bob. Himmelskt gott!
Självklart orkade jag inte äta allt. Så det blev att ta hem i en liten doggybag. Ekonomiskt, praktiskt, and sooo 2009!
Tjing!
Anyway, när jag satt på tuben ner mot downtown denna morgon var det relativt lite folk. Plötsligt stiger en man på. Vit, gubbig, lite bum-varning, och släpandes på en vagn med godis. Han inleder med:
- Ey yo whats up everybody??? Howa ya doin'?? ( och klappar klämkäckt på en svart mans axel)
- Somebody wants some caaaandy??
He's definitely trying to be cool, hip, and black. Hysteriskt!
New Yorkers är ju generellt kända för att sällan bjuda på ett leende. Speciellt på tuben är det någon slags indirekt tävling om vem som kan vara seriös och tröttast. Eller så är det bara så att New Yorkers har sett alla karaktärer hundra gånger om och att originalitet är en nyckel för att det där leendet skall tränga fram. Anyhow, jag hade svårt att hålla masken denna gång. Ni vet den där känslan när man vill bara garva loss men det passar verkligen inte. Smilgropsmuskeln bara kör sitt eget race. Han var rätt underhållande och fick min morgon att se snäppet ljusare ut.
Innan jobbet smet jag iväg till Korea Town för lunch. Ligger på 32 ST west of 5th Ave. Jag har ju tjatat om Koreansk mat förr, men jag vill verkligen poängtera att det är suuupergott. Och billigt. För 10 dollar fick man små förrätter, miso soppa, te, huvudrätt, och efterättsdryck. JEEZ!
'Detta är min favvo. Bi Bim Bob. Himmelskt gott!
Självklart orkade jag inte äta allt. Så det blev att ta hem i en liten doggybag. Ekonomiskt, praktiskt, and sooo 2009!
Tjing!
Kommentarer
Trackback
