Angel also wears Prada
Jag har mycket goda nyheter. Har äntligen fått en praktikplats:) Är numera anställd som Designer Assistant på Star of India Fashion. YAY!!! Fick numret till en designer via min fashion professor. Blev en snabb intervju i onsdagskväll, sen vart det: can you start tomorrow? Såklart svarade ja! I'm ready to work!
Min första dag fick jag springa och returnera klänningar, arrangerar scarfar i snygga färgkombinationer i företagets showroom (där inköparna väljer plagg som dom vill ha). Företaget som jag jobbar för säljer bland annat till Macys, Urban Outfitters, många olika små boutiques i Manhattan och Catalogs.
Vid sex tiden på kvällen kommer min chef och frågar om jag vill hänga med på en art gallery opening nere i SoHo. Så runt sju sticker vi ner till W Broadway och Prince Street. Gallery ägaren heter Martin Lawrence och konstnären Kostabi. Blev helt och fullständigt totalkär i en av hans målningar. Efter X antal glas vin så står jag plötsligt och analyserar bilden tillsammans med Kostabi med TV-kameran riggad. How the hell did that happen?! Haha, får leta upp vart klippet finns. Jag babblade på bra kommer jag ihåg. Fri booze-effekten.
Min chef introducerade mig till hennes vän, en halvsöt kort asiatisk man. Hans namn var Baby Chic. Han var allmänt cool och hade pejl på allt vad gäller design, art, and fashion. Han kändes som en blandning av Jack från Will&Grace och Anthony i Sex and the City. Det blev mer vin och mer diskussioner. Hade väldigt trevligt.
Vid tio tiden bar det av till en italiensk krog next door. Nu var skaran runt 10 pers. Mojitos och himmelskt god ravioli. Efter ett tag kommer en av killarna från YMCA och sätter sig vid vårt bord. En smärre chock fick jag. Jag menar, var inte det längesen? Ett YMCA spöke om du frågar mig. Fast han hade än star quality. Såna personer som bara har nåt som lyser upp deras ansikte. Born to be famous-genen, definitivt.
Kort och koncist, jag kunde haft en sämre första dag på jobbet!
Min första dag fick jag springa och returnera klänningar, arrangerar scarfar i snygga färgkombinationer i företagets showroom (där inköparna väljer plagg som dom vill ha). Företaget som jag jobbar för säljer bland annat till Macys, Urban Outfitters, många olika små boutiques i Manhattan och Catalogs.
Vid sex tiden på kvällen kommer min chef och frågar om jag vill hänga med på en art gallery opening nere i SoHo. Så runt sju sticker vi ner till W Broadway och Prince Street. Gallery ägaren heter Martin Lawrence och konstnären Kostabi. Blev helt och fullständigt totalkär i en av hans målningar. Efter X antal glas vin så står jag plötsligt och analyserar bilden tillsammans med Kostabi med TV-kameran riggad. How the hell did that happen?! Haha, får leta upp vart klippet finns. Jag babblade på bra kommer jag ihåg. Fri booze-effekten.
Min chef introducerade mig till hennes vän, en halvsöt kort asiatisk man. Hans namn var Baby Chic. Han var allmänt cool och hade pejl på allt vad gäller design, art, and fashion. Han kändes som en blandning av Jack från Will&Grace och Anthony i Sex and the City. Det blev mer vin och mer diskussioner. Hade väldigt trevligt.
Vid tio tiden bar det av till en italiensk krog next door. Nu var skaran runt 10 pers. Mojitos och himmelskt god ravioli. Efter ett tag kommer en av killarna från YMCA och sätter sig vid vårt bord. En smärre chock fick jag. Jag menar, var inte det längesen? Ett YMCA spöke om du frågar mig. Fast han hade än star quality. Såna personer som bara har nåt som lyser upp deras ansikte. Born to be famous-genen, definitivt.
Kort och koncist, jag kunde haft en sämre första dag på jobbet!
Kommentarer
Trackback
