Tragikomik
Bloggen har verkligen vilat senaste tiden. Uppdateringen har varit föga aktiv. *Slår mig själv på baken*
Veckan har varit sisådär fruktansvärd. Tog slut med Daniel i måndags. Setts sen nyår. Senaste dagarna har därmed påverkats av get-over-him-faktorer. Dock är detta svårt, då jag fortfarande vill vara vänner och inte han. Han hälsade till och med en delete på facebook. Jösses, i soptunnan med allt.
Sorg. Ännu mer sorg.
I helgen försökte jag koppla bort negativa tankar. I fredags var jag och ett par kompisar och förfestade hemma hos Giddy i Brooklyn, och senare på kvällen bar det av till Pacha (klubb) med svensk DJ på besök. Kände stoltheten i bröstet.
Det var en helt okej kväll. Förfesten var såå lyckad, klubben lite so-so. Kom hem runt fyra, och det var med yra. Nödrimmen förhöjer den tragikomiska stämningen över dagens inlägg. Det bästa kommer dock i kommande textstycken.
Lördagen spenderades till mesta dels i sängen, trots strålande vårväder utanför fönstret. Lyckades pallra mig iväg och köpa mat åtminstone, hela två kvarter bort. Starkt jobbat. Köpte med mig en päronjuice. Den smakade snusk.
Vid två tiden kom the Cable guy, japp, jag har från och med nu kabel TV i mitt rum. Fjortonhundraåttiotvå kanaler. Det blir tufft to keep up in school numera. Jag menar, Tyra Banks, Dr. Phil, Oprah....
På min önskelista stod ju självklart en het installationskille, med borrmaskin och snygga käkben. Dock var han sjukt tjurig och not so attractive. Han suckade varje gång jag hade en fråga, service minded country...I don't think so. Det blev en slags tävlan om vem som hade en sämst dag. En bakfull nybliven singel eller en som tvingas jobba på en lördag? Gränsen är hårfin mina damer och herrar. Hårfin.
När han begett sig iväg, så det blev mkt zappa med den nya kontrollen. I mitt undermedvetna sjöngs "he's got whole world, in his hands, he's got the whole world." Fade out....
På kvällen blev det filmkväll. North Country närmare bestämt. Jag hade förberett med en liter Häagen Dazs Dulce de leche. Himmelriket nästan nått, jag vet. Filmen gick på Lifetime channel, en kanal riktad främst mot deprimerande kvinnor över trettio, då det var reklamavbrott var femte minut för Cymbalta (anti-depp piller).
Jag blev överöst med "depression hurts, cymbalta can help". Ville verkligen bara gråta i min glassburk, samtidigt som jag inte kunde sluta garva åt den tragikomiska situation jag befann mig i. Till råga på allt, så försiggår hett sex i fönstret i byggnaden mitt emot. Slogs mellan tanken att leta rätt på en kikare eller inte. Vad skulle ni gjort?
Sammanfattningvis, en hemsk vecka, men fylld av bloggvärda situationer. Alltid något.
Tjing!
Veckan har varit sisådär fruktansvärd. Tog slut med Daniel i måndags. Setts sen nyår. Senaste dagarna har därmed påverkats av get-over-him-faktorer. Dock är detta svårt, då jag fortfarande vill vara vänner och inte han. Han hälsade till och med en delete på facebook. Jösses, i soptunnan med allt.
Sorg. Ännu mer sorg.
I helgen försökte jag koppla bort negativa tankar. I fredags var jag och ett par kompisar och förfestade hemma hos Giddy i Brooklyn, och senare på kvällen bar det av till Pacha (klubb) med svensk DJ på besök. Kände stoltheten i bröstet.
Det var en helt okej kväll. Förfesten var såå lyckad, klubben lite so-so. Kom hem runt fyra, och det var med yra. Nödrimmen förhöjer den tragikomiska stämningen över dagens inlägg. Det bästa kommer dock i kommande textstycken.
Lördagen spenderades till mesta dels i sängen, trots strålande vårväder utanför fönstret. Lyckades pallra mig iväg och köpa mat åtminstone, hela två kvarter bort. Starkt jobbat. Köpte med mig en päronjuice. Den smakade snusk.
Vid två tiden kom the Cable guy, japp, jag har från och med nu kabel TV i mitt rum. Fjortonhundraåttiotvå kanaler. Det blir tufft to keep up in school numera. Jag menar, Tyra Banks, Dr. Phil, Oprah....
På min önskelista stod ju självklart en het installationskille, med borrmaskin och snygga käkben. Dock var han sjukt tjurig och not so attractive. Han suckade varje gång jag hade en fråga, service minded country...I don't think so. Det blev en slags tävlan om vem som hade en sämst dag. En bakfull nybliven singel eller en som tvingas jobba på en lördag? Gränsen är hårfin mina damer och herrar. Hårfin.
När han begett sig iväg, så det blev mkt zappa med den nya kontrollen. I mitt undermedvetna sjöngs "he's got whole world, in his hands, he's got the whole world." Fade out....
På kvällen blev det filmkväll. North Country närmare bestämt. Jag hade förberett med en liter Häagen Dazs Dulce de leche. Himmelriket nästan nått, jag vet. Filmen gick på Lifetime channel, en kanal riktad främst mot deprimerande kvinnor över trettio, då det var reklamavbrott var femte minut för Cymbalta (anti-depp piller).
Jag blev överöst med "depression hurts, cymbalta can help". Ville verkligen bara gråta i min glassburk, samtidigt som jag inte kunde sluta garva åt den tragikomiska situation jag befann mig i. Till råga på allt, så försiggår hett sex i fönstret i byggnaden mitt emot. Slogs mellan tanken att leta rätt på en kikare eller inte. Vad skulle ni gjort?
Sammanfattningvis, en hemsk vecka, men fylld av bloggvärda situationer. Alltid något.
Tjing!
Kommentarer
Trackback
