är ålder en illussion?
Gårdagen var superb. Strålande väder, solsken, värme.
På morgonen hoppade jag i kostymnisse-outfiten och satte fart mot Berkeley Career Fair. En kort introduktion, sen gällde det att mingla runt bland företagen som var där. Jag var rätt nervös. Det var på något sätt väldigt amerikanskt. Det gällde verkligen att sälja sig själv så mkt som möjligt med ett brett leende på läpparna. Han som höll introduktionen påpekade att vi skulle prata med ALLA, inte bara dom företag vi var intresserade av. Dock måste jag medge att det har jag svårt för. Är väldigt dålig på att vara "låtsas intresserad". Minglade runt i en halvtimme, gav min CV till 5-6 personer. Pauliina och jag fick nog lite kalla kårar efter ett tag, så vi lämnade lokalen. Vi såg det mer som erfarenhet än att faktiskt försöka få ett jobb. Fallet är ju så att vi har ett par år kvar till graduation, och detta event var mer för personer som gjort klart sin utbildning. Hursomhelst, vi gick till Europa Café och diskuterade den påklistrade amerikanska approachen vi starkt motsäger oss. Haha, svensken och finnen som klagar. Har vi sett det förut?
Senare på eftermiddagen mötte jag upp Ebba och Louise i Central Park för en picknick. Helt underbart. Solade, disktuterade mål i livet, resor, new york, sverige, familj, etc. Väldigt trevligt.
På kvällen blev det lite pre-födelsedagsmiddag. Japp, jag fyller 20 år på söndag. Jag lämnar officiellt tonåren bakom mig. Ebba, Louise, Pauliina, Renate och jag hamnade på en supermysig liten krog nere i Little Italy. Gott vin och supersmaskiga canelloni. Kändes nästan som och vara i syd-Europa. Men det är det jag älskar med NY. Vart du än vill komma i världen, finns det här.
Runt tio tiden pyste jag iväg. Hade lovat och ta en drink med en kille (Alan). Hade inte träffat honom förut. Vi hade bestämt träff utanför Hotel Chelsea. Därefter gick vi ner under hotellet. Skumt, har aldrig vart där. Men där var det tydligen en klubb. Fri vodka bar mellan 10 och 11. Inte helt fel. Stämningen var inte riktigt på topp. Vet inte om det var för att han och jag inte kände varandra. Anywho, han introducerade mig till hans kompis (också svensk).
Men nu börjar det skumma. Alan frågar mig vad jag gör i stan. Jag säger att jag bor här och pluggar marketing. Hans direkta svar blir: oh, well, that's not really what I'm interested in!"
Alan är 30 år fyllda. Hans svar påminde dock om en fjortonårings. Haha, jag garvade. Tänkte How rude can a person be? Vi dansar hursomhelst. Eller jag dansar, hans rytm var so-so, Han är dock väldigt frånvarande och tittar åt andra håll hela tiden. En rätt kass gentleman om du frågar mig. Efter ett tag frågar han vilken typ av killar jag gillar. Jag svarar att jag inte har en speciell typ, utan mer att jag gillar äldre killar. Jag ställer såklart frågan tillbaks. Here's the thing. Alan är lite längre än vad jag är, dock inte mkt. Men hans svar: "I don't really like shorter guys!" Again, how rude can a person be? Dock skrattar jag inombords. Situationen är så skum. Killen är så skum.
Jag går till baren och beställer en ny drink. This was "I NEEED another drink situation". Försöker hitta nån söt kille och prata med. Men jag är så blyg när jag är helt själv. Går ut och röker en sväng. Alan vill inte följa med ut. Han säger istället: "oh, you go out and smoke and maybe you'll become a little more open-minded".
Nu är jag arg. Nu är det inte komiskt längre. Efter ett tag märker jag att människorna på stället är rätt så mkt bitchy gay queens. Alan var en bra representant också. Jag går in igen, dansar lite, faktiskt väldigt bra musik. Alan står och pratar med sina vänner. Bestämmer mig för att gå. Funderar på om jag ska säga hejdå eller inte. Stället är packat. Har tappat all energi, så jag pyser hemåt.
Väl hemma, får jag sms:" where r u?" Jag svarar att jag åkte hem, och att jag inte tyckte han verkade vara intresserad". Han svarar: "of course I was". Full och trött, jag orkar inte svara. Hursomhelst hade han en väldigt skumt sätt att visa det på.
Det är lustigt vilka sorts människor man kan stöta på i denna stad. Jag har en slags hatkärlek till det.
Anywho, idag är det lördag. Moder min landar runt lunch och ska vara här i ett par dagar och hälsa på mig. Ska bli väldigt kul!
Tills nästa gång!
Puss
På morgonen hoppade jag i kostymnisse-outfiten och satte fart mot Berkeley Career Fair. En kort introduktion, sen gällde det att mingla runt bland företagen som var där. Jag var rätt nervös. Det var på något sätt väldigt amerikanskt. Det gällde verkligen att sälja sig själv så mkt som möjligt med ett brett leende på läpparna. Han som höll introduktionen påpekade att vi skulle prata med ALLA, inte bara dom företag vi var intresserade av. Dock måste jag medge att det har jag svårt för. Är väldigt dålig på att vara "låtsas intresserad". Minglade runt i en halvtimme, gav min CV till 5-6 personer. Pauliina och jag fick nog lite kalla kårar efter ett tag, så vi lämnade lokalen. Vi såg det mer som erfarenhet än att faktiskt försöka få ett jobb. Fallet är ju så att vi har ett par år kvar till graduation, och detta event var mer för personer som gjort klart sin utbildning. Hursomhelst, vi gick till Europa Café och diskuterade den påklistrade amerikanska approachen vi starkt motsäger oss. Haha, svensken och finnen som klagar. Har vi sett det förut?
Senare på eftermiddagen mötte jag upp Ebba och Louise i Central Park för en picknick. Helt underbart. Solade, disktuterade mål i livet, resor, new york, sverige, familj, etc. Väldigt trevligt.
På kvällen blev det lite pre-födelsedagsmiddag. Japp, jag fyller 20 år på söndag. Jag lämnar officiellt tonåren bakom mig. Ebba, Louise, Pauliina, Renate och jag hamnade på en supermysig liten krog nere i Little Italy. Gott vin och supersmaskiga canelloni. Kändes nästan som och vara i syd-Europa. Men det är det jag älskar med NY. Vart du än vill komma i världen, finns det här.
Runt tio tiden pyste jag iväg. Hade lovat och ta en drink med en kille (Alan). Hade inte träffat honom förut. Vi hade bestämt träff utanför Hotel Chelsea. Därefter gick vi ner under hotellet. Skumt, har aldrig vart där. Men där var det tydligen en klubb. Fri vodka bar mellan 10 och 11. Inte helt fel. Stämningen var inte riktigt på topp. Vet inte om det var för att han och jag inte kände varandra. Anywho, han introducerade mig till hans kompis (också svensk).
Men nu börjar det skumma. Alan frågar mig vad jag gör i stan. Jag säger att jag bor här och pluggar marketing. Hans direkta svar blir: oh, well, that's not really what I'm interested in!"
Alan är 30 år fyllda. Hans svar påminde dock om en fjortonårings. Haha, jag garvade. Tänkte How rude can a person be? Vi dansar hursomhelst. Eller jag dansar, hans rytm var so-so, Han är dock väldigt frånvarande och tittar åt andra håll hela tiden. En rätt kass gentleman om du frågar mig. Efter ett tag frågar han vilken typ av killar jag gillar. Jag svarar att jag inte har en speciell typ, utan mer att jag gillar äldre killar. Jag ställer såklart frågan tillbaks. Here's the thing. Alan är lite längre än vad jag är, dock inte mkt. Men hans svar: "I don't really like shorter guys!" Again, how rude can a person be? Dock skrattar jag inombords. Situationen är så skum. Killen är så skum.
Jag går till baren och beställer en ny drink. This was "I NEEED another drink situation". Försöker hitta nån söt kille och prata med. Men jag är så blyg när jag är helt själv. Går ut och röker en sväng. Alan vill inte följa med ut. Han säger istället: "oh, you go out and smoke and maybe you'll become a little more open-minded".
Nu är jag arg. Nu är det inte komiskt längre. Efter ett tag märker jag att människorna på stället är rätt så mkt bitchy gay queens. Alan var en bra representant också. Jag går in igen, dansar lite, faktiskt väldigt bra musik. Alan står och pratar med sina vänner. Bestämmer mig för att gå. Funderar på om jag ska säga hejdå eller inte. Stället är packat. Har tappat all energi, så jag pyser hemåt.
Väl hemma, får jag sms:" where r u?" Jag svarar att jag åkte hem, och att jag inte tyckte han verkade vara intresserad". Han svarar: "of course I was". Full och trött, jag orkar inte svara. Hursomhelst hade han en väldigt skumt sätt att visa det på.
Det är lustigt vilka sorts människor man kan stöta på i denna stad. Jag har en slags hatkärlek till det.
Anywho, idag är det lördag. Moder min landar runt lunch och ska vara här i ett par dagar och hälsa på mig. Ska bli väldigt kul!
Tills nästa gång!
Puss
Kommentarer
Postat av: Ida
Klockan i Stockholm är nu 00:03, så jag säger...GRATTIS! =)Hoppas din dag blir finfin. Tänkte på dej på jobbet häromdagen när "I'm gonna liiive forever..." med Magnus Carlson ljöd högt ur högtalarna. Den låten kommer för evigt vara förknippad mej dej. ;) Kram!
Trackback
