Gurva

Att som svensk flytta till NY innebär oundvikligen att anpassa sig till saker. I staden finns en gaziljon saker som man stundtals eller dagligen stör sig på. Rör sig allt från byråkratiska misshavanden till hettan under sommarmånaderna. Men en all-year-around problem är ju kackerlackor. Kanske inte för alla men för många. Första gången jag fick besök av en kackerlacka var när jag precis hade flyttat hit för ca 1,5 år sen. Jag trodde hjärtat skulle hoppa ur mig. Sedan dess har jag fått återbesök kanske nån gång varannan månad. Åh allteftersom börjar man hantera dom små krypen bättre. Nu blir det från min sida mest ett högt "EEW" istället för en hjärtinfarkt. By the way, storlekarna skiftar varenda gång. Allt från en baby till en fullvuxen. Den sistnämnda är dock värst. Hujeda mig, ryser! EEW!

Anywho, idag satt jag på Starbucks med Louise och diskuterade just detta underliga kreatur. Fråga mig inte hur vi kom in på samtalsämnet. Vi kom ändå fram till att dom har en purpose/mission in life förutom att skrämma livet ur folk. Dom äter ju trots allt all skit som vi avsöndrar oss. Bara det att åsynen av att dom faktiskt existerar gör det hela värre. Som människa är det ju lättast att bara låtsas som saker inte finns. Det är ju vår number-one-försvarsmekanism. Vi diskuterade även hur man på bästa sätt gör att den lilla rackaren försvinner. Mitt trick är att hämta ett latteglas och fånga den genom att sätta glaset ovanför den, om jag nu hinner. Vissa utav dom är väldans snabba må jag säga. Så glipar jag lite med glaset och sprejar ner den med min gamla Diesel parfym. Vet inte direkt hur insektsförödande Diesel-parfymen är, men det är så jag gör. Jag använder den ju inte själv längre, så den har fått denna funktion istället.
Då kläcker Louise ur sig:

- Die with Diesel. Die with dignity!

Instämmer!